Nu har det gått drygt ett år sedan finalen i Swedish League då jag vann D18 och fick stipendiet från Skogssportens Gynnare. Tänkte att jag skulle skriva några rader och berätta vad jag gör nu och vad jag har använt stipendiepengarna till hitintills.
I höstas började jag på ett idrottsgymnasium här i Västerås där jag bor. Jag tvekade länge mellan att gå på orienteringsgymnasium som min bror Kalle gör och att stanna kvar i Västerås, men till slut valde jag att stanna kvar och göra min egen satsning på orienteringen. Det var ett svårt val men jag trivs jättebra på min nya skola och med att bo kvar hemma. Men självklart blir det inte den sparringen och det stöd som man kan få via OLGY och tränarna där.
Det tog först ett tag att fundera ut vad jag skulle använda pengarna till. Men sedan kom jag på det. Eftersom jag inte går på något orienteringsgymnasium behöver jag själv lägga upp ett träningsprogram som hjälper mig att utvecklas inom orienteringen. Inspirerad av OLGY i Sandviken, bestämde vi i familjen att jag skulle göra en träningsresa till Portugal för att träna på JVM-terrängen inför JVM 2021. 
Det visade sig att flera i min klubb Västerås SOK också ville åka dit, så på sportlovet gjorde vi slag i saken och åkte hela 19 personer för att delta på Portugal O-meeting och träna i terrängen nära Aguiar de Beira. Det var jätteroligt att vi kunde åka så många.
Tävlingarna genomfördes söder om Lissabon i en underbar miljö med korkekar och citron- och apelsinträd. Vädret var härligt, betydligt varmare än i Sverige, och vi bodde i en anläggning nära havet. Vi deltog inte på hela Portugal O-meeting, utan sprang bara två dagar. Det var verkligen en helt annorlunda terräng med mycket kupering och en hel del taggbuskar som man var tvungen att väja för. Eftersom jag bara orienterat utomlands en gång tidigare, i Alperna, hade jag ingen aning om vad jag hade att vänta. Det var därför rätt svårt att förstå sig på kartan och terrängen, men det gick ändå rätt bra på tävlingarna. Jag kom topp 5 båda dagarna och fick med mig många nya erfarenheter.
Efter tre dagar var det dags för oss att lämna kustlandskapet och åka norröver till träningarna i Aguiar de Beira. Men redan efter ett par timmar i bilen började jag känna mig konstig – det visade sig att jag hade drabbats av matförgiftning efter ett restaurangbesök. Ett par andra av mina vänner blev också sjuka men jag blev värst drabbad. Jag blev så pass sjuk att vi till slut fick söka upp ett sjukhus så att jag kunde få dropp för att få tillbaka vätskebalansen.
Så den del av resan som jag hade sett mest fram emot, blev alltså till en helt annan upplevelse än jag hade tänkt. För min bror Kalle blev det inte heller några träningar i Portugal, då coronaviruset nu började sprida sig snabbt i Europa och alla resor ställdes in.
Även om resan blev en besvikelse, gav den mig ändå mycket och jag vill gärna åka tillbaka till Portugal någon gång i framtiden. Det är ett mycket vackert land som är roligt att orientera i. En sak har jag dock lärt mig, man ska akta sig för grönområdena. Att fastna i björnbärssnår och taggbuskar kan kosta många dyrbara sekunder och rentav minuter.
Under våren har vi försökt ha bra klubbträningar och har tagit del av några angränsande klubbars kartpaket för att få lite mer utmaning än hemmaterrängen i Västmanland.
Jag tränar också en del med friidrottsklubbens löpargrupp, det är både kul och ger bra sparring för mig. Alla pengarna är inte använda än, då mina föräldrar också hjälpte till att betala resan. Men det är bra att ha en del kvar. Kanske kommer jag att behöva anlita någon form av expertstöd framöver här under gymnasieåren och då kommer pengarna att komma väl till pass.
Jag vill avsluta med att tacka än en gång för er generösa gåva som hjälper mig att fortsätta satsa på orienteringen.
Bästa hälsningar!
Klara